Val (beslutsfattande)

Val — är en process där vissa alternativ föredras framför andra ur en mängd möjligheter, eller där vissa varianter avvisas till förmån för andra. Valet kan vara såväl medvetet och rationellt som intuitivt eller impulsivt, beroende på förutsättningar, mål och egenskaper hos det beslutsfattande subjektet.

Beslut och val

Termen "beslut" är mångtydig och innefattar följande tolkningar:

• som en mängd tillgängliga alternativ som subjektet överväger;
• som en process för att söka det fördelaktigaste alternativet, innefattande analys, jämförelse och bedömning;
• som resultatet av ett val — det konkreta alternativ som bedömts vara det bästa;
• som ett förvaltnings- eller normativt beslut, formaliserat i form av ett beslut, förordning, domstolsavgörande o.s.v.

Egentligen innebär beslutsfattande (eng. decision making) en specifik form av intellektuell verksamhet som förutsätter ett välgrundat val av det bästa (eller acceptabla) alternativet (eller en uppsättning alternativ) bland möjliga sådana, med hänsyn till en mängd faktorer och begränsningar.

Formalisering av val

Inom ramen för systemanalys, operations research och beslutsteori tolkas val som en operation på en mängd alternativ, vars resultat är en delmängd av valda (tillåtna, fördelaktiga) alternativ. I praktiken väljs oftast ett enda alternativ, men detta är inget obligatoriskt krav.

Valprocessen är nära kopplad till optimering — valet av det alternativ som maximerar eller minimerar en given målfunktion. Detta gör valet till ett centralt element i teorier om effektivitet, styrning och utformning.

Villkor för val

Val genomförs under olika informations- och operationella förutsättningar, vilket bestämmer vilka metoder som tillämpas:

• Under förhållanden av säkerhet — alla parametrar och konsekvenser är kända. I detta fall antas att: alla möjliga alternativ är kända; konsekvenserna av varje alternativ är entydigt bestämda; det finns ingen slumpmässighet eller variation i omgivningens reaktioner på den valda åtgärden.
• Under förhållanden av risk — de sannolikhetsmässiga egenskaperna hos utfallen är kända. Flera utfall är möjliga för varje beslut; varje utfall är förknippat med en viss sannolikhet; sannolikheterna är antingen kända från statistiska data eller kan rimligen uppskattas (expertmässigt eller empiriskt).
• Under förhållanden av osäkerhet — det saknas tillräcklig information för att bedöma utfall och sannolikheter. I detta fall: saknas tillförlitlig information om sannolikheter och konsekvenser; endast grova, kvalitativa eller expertbaserade bedömningar är möjliga; omgivningens beteende är oförutsägbart, eller informationen är otillräcklig för att bygga en formell modell.

Lägen för val

Valslägen kan vara:

• engångsmässiga — valet görs en enda gång;
• återkommande — liknande beslut fattas upprepade gånger (t.ex. inom operativ styrning).

Kriterierna för bedömning av alternativ kan vara endimensionella eller multikriteriella (se multikriteriell optimering), såväl kvantitativa som kvalitativa.

Begränsad rationalitet

I praktiken genomförs valprocessen ofta under förutsättningar av:

• ofullständig, motsägelsefull eller opålitlig information;
• höga kostnader för fel;
• brist på tid och resurser;
• begränsade kognitiva förmågor hos människan.

Detta kräver att man anlitar kompetens, intuition och praktisk erfarenhet, samt använder automatiserade system för beslutsstöd och metoder för snabbanalys.

Rationellt och optimalt val

Rationellt val är ett subjektivt välgrundat val som genomförs i enlighet med beslutsfattarens preferenssystem, även om inte alla parametrar i uppgiften kan formaliseras. Det förutsätter:

• förekomst av en inre logik (t.ex. transitivitet och konsistens i preferenser);
• möjlighet att tillämpa förfaranden för eliminering och kompensation av kriterier;
• hänsyn till individuella bedömningar av värde och acceptabilitet hos alternativen.

Optimalt val realiseras inom ramen för formaliserade modeller, där det finns:

• en tydligt definierad målfunktion;
• en bestämd mängd tillåtna alternativ;
• kriterier utifrån vilka varje alternativ kan bedömas och jämföras.

Kollektivt val

I många uppgifter fattas beslut av grupper av personer — kollegiala organ, juryer, kommittéer, råd, väljare o.s.v. I detta fall uppstår uppgiften att aggregera individuella preferenser till ett kollektivt beslut.

Därvid krävs:

• formella förfaranden för samordning och röstning;
• metoder för att nå kompromiss;
• skydd mot manipulationer och paradoxer vid kollektivt val (se Arrows paradox, Condorcets sats m.fl.).

Relaterade discipliner och inriktningar

Ytterligare aspekter kopplade till val behandlas utförligt inom ramen för:

• Nyttoteori — bedömning av alternativ genom preferensfunktioner;
• Spelteori — val av strategier under förutsättningar av intressekonflikter;
• Beslutsanalys — bedömning av beslut med hänsyn till risker och osäkerhet;
• Metoder för beslutsstöd — algoritmisering och automatisering av val;
• Riskhantering — val med hänsyn till bedömning och hantering av risker;
• Kognitiva snedvridningar i beslutsfattande — psykologins och uppfattningens inverkan på beslutsfattande;

Se även

• Beslutsteori
• Operations research
• Optimering
• Systemanalys