Utvärdering av alternativ

Utvärdering av alternativ — är ett nyckelsteg i beslutsprocessen där beslutsfattaren (BF) identifierar och uttrycker sina preferenser avseende möjliga alternativ genom att jämföra dem utifrån relevanta kännetecken och egenskaper. Detta steg föregår valet och gör det möjligt att förbereda underlaget för ett välgrundat beslut.

Utvärdering av alternativ genomförs med stöd av ett system av kriterier och skalor. Skalorna gör det möjligt att formalisera alternativens särdrag, medan kriterierna speglar viktiga aspekter utifrån vilka alternativen jämförs. Beroende på situation används olika typer av skalor: från enkla (t.ex. klassificering eller rangordning) till mer komplexa (t.ex. bedömning av relativ attraktivitet).

Klassificering av metoder för utvärdering av alternativ

Metoder för utvärdering av alternativ — är verktyg som gör det möjligt att formalisera beslutsfattarens (BF:s) preferenser, ordna eller rangordna alternativ, identifiera de bästa bland dem eller fastställa de acceptabla. Metoderna skiljer sig åt vad gäller typ av använd information, form för uttryckande av preferenser, grad av formalisering, antal kriterier och andra grunder.

1. Efter typ av använd information

• Kvantitativa metoder används när alternativens egenskaper representeras numeriskt. Dessa metoder baseras på mätbara parametrar såsom kostnad, tid och produktivitet. De möjliggör användning av intervall- och kvotsskalor samt beräkningar (t.ex. viktade summor, normalisering och aggregering).
• Kvalitativa metoder används när information presenteras i verbal eller subjektiv form. Nominala och ordinala skalor används, och bedömningarna ges genom expertutlåtanden, enkäter eller lingvistiska skalor (t.ex.: "hög nivå", "tillfredsställande", "låg risk").
• Blandade metoder kombinerar numerisk och verbal information. De används ofta vid multikriteriebedömning, där en del kriterier är kvantitativa och en del kvalitativa. Exempelvis möjliggör Analytic Hierarchy Process (AHP) omvandling av verbala bedömningar till numerisk form via parvis jämförelse.

2. Efter form för uttryckande av BF:s preferenser

• Rangordningsmetoder innebär att alla alternativ ordnas efter grad av önskvärdhet utan att ange i hur hög grad ett alternativ är bättre än ett annat.
• Metoder för parvis jämförelse gör det möjligt att identifiera preferenser genom parvisa jämförelser av alternativ. De används i både kvalitativ och kvantitativ form. Metoden kan baseras på en jämförelsematris som återspeglar vilket av två alternativ som är att föredra och i vilken grad.
• Metoder för skalbaserad bedömning använder numeriska eller symboliska skalor för att uttrycka graden av egenskapernas förekomst. Valet av skaltyp (nominal, ordinal, intervall eller kvotskal) beror på kriteriens natur.
• Metoder för enhetligt kriterium (aggregering) reducerar alternativens egenskaper till en sammansatt bedömning — en målfunktion, nyttofunktion, värdefunktion osv. De används vanligtvis när det är nödvändigt att välja det optimala alternativet utifrån en integrerad egenskap.

3. Efter grad av metodens formalisering

• Formaliserade metoder bygger på tydliga algoritmer och procedurer och lämpar sig för automatisering. Till dessa hör exempelvis metoder för kriteriehopveckning, multikriterieoptimeringsmetoder samt metoder för nytta och skalbaserad bedömning.
• Icke-formaliserade metoder förutsätter intuitiv eller expertbaserad bedömning utan strikta beräkningsprocedurer. De används vid svag strukturering av uppgiften eller när det är omöjligt att formalisera preferenser (t.ex. Delphi-metoden, brainstorming, heuristiska regler).
• Kombinerade (hybrida) metoder förenar formella beräkningar med möjligheten att justera bedömningar under interaktionen med BF eller experter. Ett exempel är interaktiva procedurer där BF preciserar sina preferenser allteftersom mellanliggande resultat analyseras.

4. Efter antal utvärderade kriterier

• Enkriteriemetoder innebär att valet görs utifrån ett enda, på förhand fastställt kriterium. Det kan röra sig om enkla jämförelser baserade på storleken av ett målvärde: pris, effektivitet, tid osv.
• Multikriteriemetoder tar hänsyn till flera kriterier samtidigt, inklusive kriterier av olika typ (t.ex. kostnad, tillförlitlighet och kvalitet). Sådana metoder inkluderar procedurer för normalisering, viktbaserad bedömning av kriterier, aggregering och kompromisslösningar.

5. Efter grad av BF:s deltagande i utvärderingsprocessen

• Automatiska (axiomatiska) metoder kräver inte BF:s deltagande efter att indata har matats in. Lösningen genereras utifrån i förväg fastställda formella regler (t.ex. nyttofunktioner eller logik baserad på valaxiom).
• Interaktiva metoder förutsätter BF:s stegvisa deltagande: i varje steg kan BF bedöma de föreslagna alternativen, ändra uppgiftens parametrar eller precisera sina preferenser. Dessa metoder är särskilt användbara vid multikriterieval.
• Hybrida metoder kombinerar automatiserade procedurer med möjligheten till expertingrepp. Exempelvis kan resultatet vid rangordnings- eller klustringsmetoder justeras utifrån experternas synpunkter.

6. Efter grad av informationssäkerhet

• Metoder under säkerhet förutsätter att all information om alternativen är känd exakt och inte ger upphov till tvivel.
• Metoder under risk tar hänsyn till utfallets sannolikhetskaraktär (t.ex. förväntat värde, kriteriet för maximal sannolikhet för framgång).
• Metoder under osäkerhet används när exakt information om konsekvenserna saknas och subjektiva bedömningar, scenarioanalyser och experthypoteser måste nyttjas.