Systemets omgivning

Systemets omgivning — en samling objekt, faktorer och förhållanden som befinner sig utanför systemets gränser men som samverkar med det och påverkar dess funktion. Omgivningen formar kontexten för systemets existens, skapar ingångsvillkor, begränsar eller utvidgar dess beteenderepertoar och kan förändras under inflytande av systemet självt.

Allmän definition

Omgivningen är det område som är externt i förhållande till systemet, med vilket utbyte av information, materia, energi eller funktionella påverkningar sker. Till skillnad från delsystem ingår omgivningens element inte i systemet, men utövar ett betydande inflytande på det och påverkas ofta i sin tur av systemet.

Öppenhet och samverkan

Systemet fungerar under förhållanden av öppenhet, vilket innebär förekomsten av:

• ingångar — påverkningar från omgivningens sida;
• utgångar — resultaten av systemets verksamhet som återgår till omgivningen;
• återkoppling — mekanismer genom vilka konsekvenserna av systemets handlingar beaktas i dess efterföljande beteende.

Modellen "svart låda" beskriver systemet genom dess samverkan med omgivningen och bortser från den interna strukturen: endast ingångar och utgångar observeras.

Begreppet systemgräns

Gränsen mellan systemet och dess omgivning är ett analytiskt fastställt begrepp som kan variera beroende på undersökningens syfte, detaljnivå och ämnesområde. Den avgör vilka element som ingår i systemet och vilka som betraktas som externa.

Gränser kan vara:

• fysiska (till exempel en anläggnings inhägnad),
• logiska (till exempel funktionella block),
• konceptuella (till exempel i kognitiva och organisatoriska modeller).

Klassificering av omgivningen

Omgivningen kan klassificeras efter ett antal kännetecken:

Efter påverkanstyp

• aktiv — påverkar systemet medvetet eller målmedvetet;
• passiv — skapar bakgrundsförhållanden.

Efter stabilitet

• statisk — egenskaperna förändras inte under analysen;
• dynamisk — omgivningens parametrar förändras över tid;
• turbulent — omgivningens förändringar är kaotiska eller abruptta.

Efter påverkansgrad

• hanterbar — kan påverkas av systemet;
• icke-hanterbar — kan inte kontrolleras, kräver anpassning.

Omgivningen som osäkerhetsfaktor

Omgivningen är ofta den viktigaste källan till extern osäkerhet:

• dess tillstånd och beteende kan inte alltid förutsägas exakt;
• även partiella förändringar i omgivningen kan väsentligt förändra systemets funktionssätt;
• det är nödvändigt att beakta den probabilistiska, otydliga och scenariobaserade karaktären hos omgivningsförändringar.

Omgivningen inom systemanalys

Innom systemanalys innefattar undersökningen av omgivningen:

• identifiering av dess nyckelkomponenter;
• modellering av möjliga förändringar och deras konsekvenser;
• fastställande av beroenden mellan omgivningens tillstånd och systemets effektivitet;
• formulering av krav på systemets anpassningsförmåga, robusthet och styrbarhet.

Omgivningen inom modellering

Innom ramen för modellering:

• anges omgivningen i form av randvillkor, scenarier eller styrparametrar;
• kan den representeras som en uppsättning ingångsvariabler;
• delas den i vissa fall upp i delomgivningar: normativ, teknisk, social, ekologisk, marknadsmässig med mera.

Omgivningens evolution och systemiska konsekvenser

I dynamiken för samverkan mellan system och deras omgivningar observeras:

• acceleration av förändringar i det externa sammanhanget (accelererande komplexitet);
• ömsesidigt beroende mellan omgivningens element och elementen i ett flertal system;
• gränsdeformation: omfördelning av roller mellan systemet och omgivningen allt eftersom analysuppgifterna preciseras.

Omgivningen och systemhierarkin

Varje system kan betraktas som ett element i ett större övergripande system. Omgivningen kan, beroende på analysnivå, innefatta:

• övergripande system (system på högre nivå),
• samordnande system,
• underordnade eller stödjande system,
• den aktuella omgivningen (den omedelbara omgivningen med de mest betydande påverkningarna).

Omgivningen och strategiskt beteende

Analys av omgivningen är nödvändig vid:

• utformning av utvecklingsstrategier,
• formulering av målsystem,
• bedömning av beslutens robusthet.

Det är omöjligt att formulera ett realistiskt och genomförbart mål utan att beakta omgivningens förhållanden.

Se även

• System
• Systemgränser
• Återkoppling
• Osäkerhet