Systemegenskaper

Systemegenskaper — en samling karakteristika som återspeglar struktur, funktion, beteende och samspel mellan system och omgivning. Dessa egenskaper studeras inom ramen för den allmänna systemteorin och systemanalysen och täcker ett brett spektrum av discipliner — från teknik och biologi till kybernetik och styrning.

Allmän karakteristik

Ett system betraktas som en ordnad mängd av sammankopplade element som samverkar med varandra och med den yttre miljön. Systemegenskaper gör det möjligt att beskriva universella drag hos system, oberoende av tillämpningsområde.

Klassificering av egenskaper

Strukturella och helhetsmässiga egenskaper

• Helhet — systemets egenskaper kan inte reduceras till de enskilda komponenternas egenskaper; betydelsefulla karakteristika framträder enbart på systemnivå som helhet.
• Hierarkiskhet — organisering av element i nivåer med underordning och kontroll.
• Modularitet — möjligheten att urskilja autonoma komponenter (delsystem) som samverkar med varandra.
• Delbarhet — möjligheten att dekomponera systemet utan att förlora den meningsbärande helheten.
• Isolerbarhet — systemets förmåga att fungera autonomt under vissa förutsättningar.

Funktionella egenskaper

• Ändamål — systemets målorientering.
• Funktionell fullständighet — förekomsten av alla nödvändiga funktioner och komponenter.
• Optimalitet — förmågan att uppnå mål med minimal resursåtgång.
• Redundans — förekomsten av reservkomponenter eller förbindelser för att öka tillförlitligheten.

Informations- och styrningsegenskaper

• Identifierbarhet — förekomsten av unika kännetecken som gör det möjligt att skilja systemet från andra.
• Återkoppling — förekomsten av korrigeringsmekanismer baserade på information om det aktuella tillståndet.
• Styrbarhet — möjligheten att målmedvetet påverka systemet utifrån.

Dynamiska egenskaper

• Stabilitet — förmågan att bevara funktionaliteten vid yttre och inre störningar.
• Tillförlitlighet — förmågan att fungera utan avbrott under en given tidsperiod.
• Tröghet — fördröjning av systemets reaktion på yttre påverkan.
• Anpassningsförmåga — förmågan att förändra struktur och beteende som svar på förändrade förhållanden.

Emergenta och beteendemässiga egenskaper

• Emergens — uppkomsten av nya egenskaper hos systemet som inte är karakteristiska för de enskilda komponenterna.
• Synergi — den effekt som uppstår vid samspel mellan komponenter och som överstiger summan av deras individuella effekter.
• Ekvifinalitet — uppnåendet av samma slutliga tillstånd från olika initialbetingelser och vägar.
• Robusthet — förmågan att bevara delvis eller fullständig funktionsduglighet vid fel hos enskilda komponenter.

Egenskaper under osäkerhetsförhållanden

• Osäkerhet — förekomsten av faktorer som inte låter sig beskrivas eller förutsägas fullt ut.
• Metoder för garanterat resultat — tillvägagångssätt som säkerställer stabil funktion under osäkerhetsförhållanden, utan att stödja sig på sannolikhetsmodeller.

Egenskaper och systemets livscykel

Vid olika stadier av ett systems livscykel — från projektering till avveckling — aktualiseras olika egenskaper:

• Projektering: modularitet, styrbarhet, optimalitet
• Drift: stabilitet, tillförlitlighet, återkoppling
• Modernisering: anpassningsförmåga, delbarhet, ekvifinalitet
• Avveckling: dekomponerbarhet, isolerbarhet

Se även

• Allmän systemteori
• Systemanalys
• Emergens
• Ekvifinalitet