Omröstning (beslutsfattande)

Omröstning är en av de grundläggande mekanismerna för kollektivt beslutsfattande, genom vilken deltagare (beslutsfattare) uttrycker sina individuella preferenser i förhållande till en uppsättning alternativ. Utifrån aggregeringen av dessa individuella preferenser formas ett gemensamt, kollektivt beslut.

Omröstning används i situationer där:

• det är nödvändigt att välja ett eller flera alternativ ur en given mängd;
• flera personer (en grupp, ett kollektiv, en organisation) deltar i beslutsfattandet;
• det krävs att en procedur följs som säkerställer rättvisa, transparens och välgrundade val.

Omröstningens väsen

Omröstning utgör en process för formaliserat uttryck av ett individuellt förhållningssätt till valalternativ. Omröstningens deltagare (väljare, experter, gruppmedlemmar) framför sina åsikter i en given form: genom att välja ett eller flera alternativ, rangordna dem eller bedöma dem.

Resultatet av en omröstning bestäms med hjälp av en viss procedur för aggregering av individuella röster till ett kollektivt beslut. Den konkreta proceduren beror på den omröstningsregel som används.

Former av omröstning

Det finns många sätt att organisera en omröstning, vilka skiljer sig åt när det gäller formen för att uttrycka preferenser:

• Enkel (majoritets)omröstning — varje deltagare väljer ett alternativ; det alternativ som fått flest röster vinner.
• Kumulativ omröstning — en deltagare kan fördela flera röster mellan olika alternativ.
• Rangbaserad omröstning — deltagarna ordnar alternativen efter grad av preferens.
• Omröstning med godkännande (approval voting) — deltagarna kan godkänna valfritt antal alternativ; det mest godkända vinner.
• Omröstning med förkastande (disapproval voting) — de alternativ som förkastas av majoriteten registreras.

Aggregering av preferenser

Aggregering av individuella preferenser till ett gruppresutat kan genomföras med hjälp av olika omröstningsregler, var och en med sina egna egenskaper, förtjänster och begränsningar. Exempel på sådana regler:

• regeln om enkel majoritet;
• regeln om relativ majoritet;
• Bordas regel (baserad på ranker);
• Condorcets regel (det alternativ som vinner i parvisa jämförelser);
• Copelands regel, Nancys regel m.fl.

Valet av omröstningsregel är avgörande för resultatet och kan leda till olika utfall vid samma individuella preferenser.

Problem med omröstning

• Omröstningsprocedurer är föremål för ett antal kända paradoxer och motsägelser som speglar begränsningarna hos formell aggregering av preferenser:
• Condorcets paradox — en situation där kollektiva preferenser visar sig vara cykliska (A är att föredra framför B, B framför C, men C framför A), trots transitiva individuella preferenser.
• Diktatorparadoxen vid omröstning — vid vissa regler kan en av deltagarna i praktiken avgöra resultatet.
• Omöjligheten av rättvis aggregering (Arrows teorem) — omöjligheten att skapa en universell omröstningsregel som samtidigt uppfyller ett antal rimliga villkor (transitivitet, oberoende av irrelevanta alternativ, frånvaro av diktatur m.m.).

Omröstningens roll inom beslutsteori

Inom ramen för beslutsteori betraktas omröstning som:

• ett instrument för kollektivt val som möjliggör formalisering av samordningsprocessen i en grupp;
• en procedur för aggregering av preferenser som speglar strukturen hos den kollektiva uppfattningen;
• en mekanism för att söka kompromiss, särskilt under förhållanden med konkurrerande intressen.