Beslutsfattandeproblem

Beslutsfattandeproblem — en formaliserad beskrivning av en problemsituation där ett eller flera föredragna alternativ måste väljas ur en mängd möjliga, med hänsyn till givna mål, begränsningar och utvärderingskriterier. Sådana problem utgör det centrala forskningsobjektet inom beslutsteorin, systemanalysen, ledningsvetenskapen, ekonomin och andra discipliner.

Formell problemformulering

Generellt beskrivs beslutsfattandeproblemet av en femtupel:

D = (F, A, X, G, R)

Där:

• F — problemformuleringen, som inkluderar en beskrivning av problemet, målen och kraven på resultatet. Kan inkludera en problemmodell (till exempel en matematisk).
• A — mängden alternativ från vilka valet görs. Alternativ kan vara givna i förväg, genereras under processens gång eller dyka upp i senare skeden.
• X — samlingen av kännetecken (attribut) som karakteriserar alternativen. Inkluderar objektiva mätbara parametrar och subjektiva bedömningar.
• G — begränsningssystemet som definierar det tillåtna lösningsområdet. Begränsningar kan vara logiska, kvantitativa eller expertbaserade.
• R — beslutsfattarens preferenser, som används för att utvärdera alternativ och fatta det slutliga beslutet. Kan uttryckas i form av nyttofunktioner, rangordningar, kriterievikter m.m.

Element i beslutsfattandeproblemet

Alternativ (A)

• Givna i förväg;
• Genererade under lösningsprocessen;
• Framträdande efter analys.

Kännetecken och bedömningar (X)

• Kvantitativa (till exempel kostnad, hastighet);
• Kvalitativa (användarvänlighet, tillförlitlighet);
• Sammansatta (aggregerade indikatorer).

Begränsningar (G)

• Randvillkor;
• Parameterkompatibilitet;
• Logiska beroenden;
• Begränsningar kan förenkla eller försvåra lösningen.

Preferenser (R)

• Individuella eller gruppmässiga;
• Återspeglar den subjektiva betydelsen av kännetecken;
• Kan delvis inkluderas i begränsningarna (G) för att förenkla analysen.

Faktorer som påverkar problemet

Faktorer delas villkorligt in i:

• Styrningsbara — mål, alternativ, subjektiva bedömningar;
• Icke-styrningsbara — objektiva kännetecken, yttre miljö.

Efter grad av bestämdhet:

• Deterministiska — parametrar är exakt kända;
• Stokastiska — sannolikhetsegenskaper är givna;
• Obestämda — parametrar är okända eller representerade som intervall, expertbedömningar eller fuzzy-mängder.

Klassificering av beslutsfattandeproblem

Efter förekomstens regelbundenhet

• Unika — nya, icke-standardiserade situationer;
• Återkommande — typiska, välstuderade problem.

Efter beslutets genomförandetid

• Kortsiktiga (operativa);
• Medellångsiktiga (taktiska);
• Långsiktiga (strategiska).

Efter typ av resultat

• Val av de bästa alternativen;
• Rangordning av alla varianter;
• Klassificering av varianter i grupper.

Efter antal alternativ

• Få (enstaka, tiotal);
• Många (hundratal, tusental);
• Oändliga (kontinuerliga lösningsrum).

Efter beroende mellan alternativ

• Oberoende — påverkar inte varandra;
• Beroende — det finns samband eller begränsningar mellan dem.

Efter antal beslutsfattare

• Individuella;
• Kollektiva (oberoende beslutsfattare med olika intressen);
• Organisatoriska (beroende beslutsfattare, förenade av ett gemensamt mål).

Efter beslutsfattarens deltagande

• Utan beslutsfattarens deltagande (automatiska procedurer);
• Begränsat deltagande (i slutskedet);
• Fullständigt deltagande (i alla skeden).

Efter sätt att representera preferenser

• Helhetsmässigt val;
• Kriteriebaserat val.

Efter antal och typ av kriterier

• Enkriterie;
• Flerkriterie:
  • Oberoende;
  • Beroende.

Efter information

Efter typ:

• Kvantitativ;
• Kvalitativ;
• Blandad.

Efter källa:

• Objektiv (mätningar, beräkningar);
• Subjektiv (beslutsfattares och experters åsikter).

Efter dynamik:

• Statisk (förändras inte);
• Dynamisk (uppdateras).

Efter grad av bestämdhet:

• Deterministisk;
• Sannolikhetsbaserad (risk);
• Obestämd (fullständig osäkerhet).

Betydelsen av problemformalisering

Formalisering av beslutsfattandeproblemet möjliggör:

• att tydligt definiera målet och framgångskriterierna;
• att identifiera mängden tillåtna lösningar;
• att välja en lösningsmetod som passar problemets struktur;
• att öka välgrundenheten och tillförlitligheten hos de fattade besluten.

Exempel på problemformulering

Bedömning av en patients tillstånd kan formuleras som ett problem med val av diagnos utifrån kännetecken: kroppstemperatur, blodtryck, förekomst av smärta. Begränsningarna fastställer tillåtna kombinationer av symptom, och läkarens preferenser kan påverka valet av diagnostisk hypotes.

Se även

• Beslutsfattande
• Optimalt val
• Rationellt val
• Kollektivt val
• Systemanalys