Beslutsfattande

Beslutsfattande — är en process för att välja ett eller flera föredragna alternativ ur en mängd möjliga, syftande till att lösa en problemsituation med hänsyn till givna mål, begränsningar och villkor.

Beslutsfattandeprocessen förutsätter förekomsten av:

• en formaliserad eller intuitiv problemformulering;
• en mängd alternativ (handlingsalternativ eller lösningar);
• kriterier för bedömning av alternativen;
• faktorer som lägger begränsningar (fysiska, ekonomiska, tekniska, sociala m.fl.);
• ett subjekt för valet — individuellt eller kollektivt — som besitter befogenhet och ansvar för resultatet.

Formella metoder för beslutsfattande

Formella metoder för beslutsfattande kan visa sig användbara i följande fall:

• det finns ett problem eller en problemsituation som kräver sin lösning. Ofta likställs det önskade resultatet med ett eller flera mål som ska uppnås vid lösandet av problemsituationen;
• det finns flera alternativ till att lösa problemet, sätt att uppnå målet, handlingar, objekt, bland vilka ett val görs. Dessa alternativ kallas inom beslutsteorin vanligtvis för alternativ. Om det bara finns en möjlighet och inget val föreligger, finns det heller ingen beslutsuppgift;
• det föreligger faktorer som lägger vissa begränsningar på möjliga vägar att lösa problemet och uppnå målet. Dessa faktorer bestäms av kontexten för det problem som ska lösas och kan vara av olika natur: fysisk, teknisk, ekonomisk, social, personlig eller annan;
• det finns en person eller en grupp personer som är intresserade av att lösa problemet, har befogenhet att välja det ena eller det andra lösningsalternativet och bär ansvar för genomförandet av det fattade beslutet.

Typiskt schema för beslutsfattandeprocessen

Livscykeln för att lösa ett problem består av flera stadier och utgör ett flerstegs iterativt förfarande.

1. Uppkomst av beslutsbehovet

Behovet av ett beslut uppstår när en problemsituation uppkommer. I detta fall genomförs en identifiering av problemet, dvs. en innehållslig beskrivning av problemet ges, det önskade resultatet av dess lösning fastställs och befintliga begränsningar bedöms.

2. Formulering av beslutsuppgiften

I nästa stadium genomförs formuleringen av uppgiften. För detta krävs det att man fastställer helheten av möjliga lösningsalternativ (alternativ). Beroende på problemets komplexitet kan deras antal variera från några få till hundratals eller till och med tusentals. Teoretiskt sett kan mängden alternativ vara oändlig.

För att beskriva alla alternativ krävs vanligtvis insamling och analys av information som rör problemet och sätten att lösa det. Avsaknaden av nödvändiga data kan göra problemet olösligt, vilket leder till att man måste återgå till tidigare stadier eller se över själva problemformuleringen.

I komplexa situationer kan det behövas skapandet av en särskild modell (oftast matematisk), som gör det möjligt att förenkla och formalisera problemet i syfte att finna dess lösning.

Det bör noteras att en tydlig beskrivning av problemet i det första stadiet kan ha en väsentlig inverkan på de efterföljande stegen, och i vissa fall — direkt leda till en formell uppgiftsformulering utan mellanliggande stadier.

3. Sökning och val av lösning

I detta stadium:

• väljs en lösningsmetod bland kända sådana eller så utvecklas en ny;
• genomförs en analys av möjliga alternativ;
• utförs en bedömning och ett val av det bästa alternativet.

Ibland medför detta stadium inga svårigheter, men i de flesta fall visar det sig vara arbetsintensivt och kräver medverkan av specialister och användning av datorstöd.

Även efter alla förfaranden lyckas man dock inte alltid välja ett slutgiltigt beslut. Det kan inträffa att:

• det önskade alternativet saknas;
• lösningen visar sig vara instabil;
• modellen behöver ses över eller data samlas in på nytt.

I dessa fall är det möjligt att:

• återgå till en översyn av uppgiftsformuleringen;
• modifiera modellen;
• ändra sammansättningen av alternativ (utvidga eller begränsa mängden);
• generera nya alternativ.

Även vid avsaknad av en lösning kan detta stadium leda till en fördjupad förståelse av problemet och identifiering av nya aspekter som tidigare inte beaktats.

4. Genomförande och avslutning av livscykeln

Om ett godtagbart alternativ har hittats inleds stadiet för genomförandet av beslutet, vilket innefattar:

• realisering av det fattade beslutet;
• kontroll över genomförandeprocessen;
• bedömning av resultaten.

Även om genomförandet formellt sett inte hör till beslutsfattandeförfarandet, är det viktigt ur metodologisk och praktisk synvinkel. Detta stadium:

• avslutar livscykeln för problemsituationen;
• kan initiera ett nytt problem som kräver en efterföljande lösning.

Beslutsfattandets problem

Beslutsfattandets problem — uppstår i de fall då ett problem (en uppgift) blir så komplicerat att det inte omedelbart kan tillämpas ett lämpligt formaliseringsverktyg för dess formulering (uppgiftsställning), och när uppgiftsformuleringen kräver medverkan av specialister från olika kunskapsområden.

Detta leder till att uppgiftsformuleringen i sig blir ett problem, för vars lösning man behöver utveckla särskilda angreppssätt, tekniker och metoder. I sådana fall uppstår behovet av att fastställa problemområdet för beslutsfattandet (problemsituationen); identifiera de faktorer som påverkar dess lösning; välja ut tekniker och metoder som gör det möjligt att formulera eller ställa upp uppgiften på ett sådant sätt att dess lösning kan accepteras.

Sålunda behöver man för beslutsfattandet erhålla ett uttryck som kopplar samman målet med medlen för dess uppnående, med hjälp av de kriterier som introduceras för att bedöma målets nåbarhet och för att bedöma medlen. Sådana uttryck har inom parallellt uppkommande tillämpade inriktningar fått olika benämningar: funktionskriterium; effektivitetskriterium eller -indikator, målfunktion eller kriteriefunktion, målfunktion osv.